Första kvällen kom jag till mitt hostel ungefär klockan halv nio på kvällen. Jag gick in, svor över kvalitén, lämnade mina väskor, svor lite mer, och gick till närmaste pub. Vilken råkade vara en av världens charmigaste. Tänk dig en vanlig irländsk pub ( i irland ser de irländska pubbarna ut som i vilket land som helst bara större och med bättre öl ) med stora LÄDERFOTÖLJER!. Jag beställde en pint som bartendern fick pumpa ur en handdriven ölkran av trä =)

Dag två visade det sig att Edinburgh är en stor jättevacker stad. Fylld av vackra kyrkor, katedraler, broar, trädgårdar, slott, och kyrkogårdar. Till middag åt jag på restaurangen oink! Som har ett udda och lite lustigt koncept. De har bara en helstekt gris. Restaurangen öppnar 10 på morgonen och stänger när grisen är slut. Jag åt en grismacka med haggis på Jag fick bara lite haggis men det var ingen direkt smakupplevelse. Till detta drack jag skottarnas alldeles egna läsk – Irn bru. En guide påpekade att smaken är ganska unik och bäst kan beskrivas som ”cream on crack”.

På kvällen gick jag en barrunda med en guide och några turister eftersom jag inte visste vilka de bästa pubarna i Edinburgh är. Hela paketet kostade 9£ och för det fick jag en pint, två shots, en jägerbomb ( jägermeister i redbull) och den billigaste skräpwhiskeyn jag någonsin druckit. Jag och en australiensisk kille ville beställa vanliga drinkar men bartendern vägrade göra något utan läsk och ett löjligt namn. Så vi provade whiskey istället. Som ju faktiskt är ett av skälen man åker till skottland .

 Från början känns Dublin ganska förvirrande. Det är fullt av gamla fina byggnader som alla verkar viktiga och alla ligger nära varandra. Men det är svårt att hitta någonstans ändå. Man får ingen tydlig bild av stadens struktur utan det verkar mest vara ett slingrande inferno. Men jag följer floden Liffey som gör det något lättare att hitta rätt.

 När jag väl kommer till mitt hostell är det fullt av tyska ungdomar, så jag lämnar mina väskor och prövar lyckan ute på stan istället. Föga förvånande finns det en hel del pubbar i Dublin. Alla med reklam av Guinness utanför. Jag väljer en av dem på måfå och inne i den är det mörkt och rustik inredning, Den är ganska tom även fast det är levande musik idag – en skotte med en akustisk gitarr som spelar allt från Bob Marley till Ryan Adams och naturligtvis irländska folksånger. Det finns ett tiotal olika öler på fat och jag börjar kvällen med en Guinness – utan tvekan den bästa jag druckit hittills.

Dag två vill jag självklart gå till Guinnessbryggeriet men jag går genom Grafton street. En shoppinggata med alla möjliga butiker. På slutet av gatan finns en galleria som varken har folk eller intressanta affärer. Men jag fortsätter och går längs en gata med en massa gamla fina hus och kyrkor lite här och där.

 Bryggeriet är imponerande och turen är intressant men lite väll kort. På slutet får jag prova att hälla min alldeles egna pint – som också råkar vara förbaskat god. Högst upp i bryggeriet finns det en bar till, som har en 360 graders vy över Dublin. Vackert men tyvärr är det lite grått.